Kom precis hem från gymmet, känner mig avslappnad nu. Lätta lite på känslorna, det enda jag saknar på gymet är en boxningssäck egentligen. Då skulle det var perfekt! Saknar min som jag har hemma hos mamma.
Om det var jobbigt kunde man alltid ta ut känslorna på den.

Det skulle behövas nu. Jag kan inte sluta tänka, hjärnan är uppe i varv hela tiden.
Vad kommer hända nu? Var det ett bra beslut? Hur länge kommer denna känsla vara inuti mig? Vad vill jag?
Alltså jag skulle kunna fortsätta, är det verkligen bra att försöka stänga in en känsla som är så stark att den skulle kunna få alla världens mörka hörn att lysa upp?
Det är inte kärleken jag tvivlar på, den är stark, ingen tvekan. Men ibland är kanske inte vi människor tillräckligt starka för att lyfta fram den.

Jag ska åka in till Universitet snart och ha gx, jag hoppas jag klarar mig. Pallar inte göra komplettering, inte nu vid juletid. Då vill jag vara med familjen. Bara vara. Känner ni julstämningen i mitt inlägg gott folk? Cause i don't.