Jag har börjat tänka väldigt mycket, det känns inte som om jag har gjort det på länge. Eller det är klar att jag tänker men just nu känns det som om jag inte har tid till att tänka längre, har inte luftrum för att andas. Jag har nästan glömt vem jag var, hur jag var och vad jag brukade göra. Jag vet att man förändras men jag gillade verkligen den jag var förut. Jag känner mig alltför seriös nu, vet inte om det har med jordbävningen att göra eller om det är för att jag har blivit vuxen.

Just nu lyssnar jag på Kapten Röd och minns tillbaka hur det var förr, jag kände mig som världens starkaste!
Att ingenting var omöjligt och att jag var odödlig. Jag tror lågan är låg men jag ska få den att vakna till liv igen.
I will rise like you did. And i will be stronger then ever, i just need my time to think.

Over and out!