The girl in the basement

Egentligen, tänk vilka skräckfilmer man skulle kunna göra av sina mardrömmar. Jag hade en riktig äcklig mardröm inatt osm lätt skulle kunna bli en film. I så fall skulle jag kalla denna för " Flickan i källaren"

Jag var nere i källaren (men i drömmen så var källaren cykelförådet) och skulle hämta något men lyset funkade inte. Det enda ljus jag hade till hjälp var fullmånen som lyste in genom det lilla fönstret längst upp på väggen. Väggarna var vita och kartonger, sängar och diverse saker var i högar överallt. Jag kunde inte riktigt se hela förådet för att det svängde in i ett vrå lite längre bort, jag försökte se över kartongerna och när jag precis skulle gå in med foten innanför tröskeln såg jag en arm som dök upp där väggen svängde in, som om någon stod där och väntade på att jag skulle komma.
Jag kommer ihåg armen såväl för att den såg så smutsig ut mot den vita väggen. Jag fick kalla kårar och bara stod där, sen så fortsatte drömmen plötsligt någon annanstans men sen kom jag tillbaks till källaren. Jag kommer inte ihåg vad jag hade vart med om här förut, jag kände bara på mig att något kusligt skulle hända. Men den här gången hade jag med mig en vän, kommer inte ihåg vem men vi kallar honom för Torsten. Torsten gick in i källaren medans jag stod kvar vid tröskeln, exakt samma plats där jag hade stått drömmen innan. Han letar och rotar bland kartongerna och jag känner att jag börjar bli ängslig. Jag kollar omkring mig och så ser jag väggen där jag hade sett armen och jag kommer plötsligt ihåg och i samma stund så dyker den jävla armen upp igen. Jag försöker skrika åt Torsten; AKTA! Men mina skrik blir bara dämpade och det enda som kommer ut är tunga andningar. Jag vågar inte heller röra mig, eller rättare sagt jag kan inte. Det är som om mina fötter sitter fast med cement mot det kalla golvet. Armen börjar visa sig mer och mer och sen springer vålnaden ut med ett ekande skrik mot Torsten. Sen vaknar jag.

Ja, det var det. Jag hade tänk gå ner till cykelförådet för att låsa min cykel men det kan jag ju glömma nu. Nej jag borde göra något annat så jag glömmer bort denna dröm, ska göra lite frukost och sen dra in till stan.

It's feel like a new moment has come and to be honestly; i embrace it with my hole body!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0