Just det! Glad jag blev att du hittat hit Ingrid, verkligen. Trodde inte min familj visste var en blogg var för något but you do, men det är för att du är bättre än dem andra. Hehe, visa gärna Vrindavani och Ayodhya bilder som jag lägger upp på mig så dem vet vem det är som älskar dem så oerhört mycket. Jag vill inte bli bortglömd, speciellt inte av dem som jag bryr mig om. Jag lägger upp en redan nu :)



För att ge dig svar på din fråga så är det jag som har skrivit dikten. Y esta es para ti de mi.

En del ting får mig att tänka extra
Som när jag ser två systrar leka med varandra
Hur den ena tålmodigt försöker hjälpa den andre att få på sig jackan
Och hur den andre bara står och gör allt för att det inte ska gå
Det är inte så att hon vill vara elak, hon vill bara njuta av tiden tillsammans
För hon vet vad som kommer hända, hennes andra halva kommer snart försvinnna
Hon kommer börja sitt liv och det livet som brukade vara deras är nu borta

När jag ser systrar kommer jag ihåg saker jag trodde jag hade glömt
Som när vi vaknade upp bredvid varandra och drog täcket över huvudena
Bara för att det var vår grej
Hur jag älskar att se bilder på dig och dina fräknar
Bara för att jag inte kan se dig i verkligheten
Hur rädd jag är för att höra din röst genom telefonen
Bara för att jag saknar den så mycket

Resan till Chile, tänker på den ständigt och jag SKA komma. Men men, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Fast jag orkar inte vänta längre. Känner du igen armbandet föresten? Hihi, det var ditt.
Chao poto!

/ Din allra käraste syster